tiodagar

Igår kväll/natt började jag få fruktansvärt ont i magen, min mage var sjukt uppsvälld och det gjorde så ont att jag nästan började gråta. Försökte sova men det gick verkligen inte, det enda jag egentligen kunde tänka på var "varför utsätter du dig för det här anna" om sanningen ska fram är det ren envishet, bevisa för andra att jag kan och för mig själv. Men gränsen är hårfin, jag vet att dem tre första dagarna är värst enligt folk som gjort detta. Men frågan jag tänker då är det för att dem är hungriga hela tiden? vilket jag verkligen inte är. Eller om det är för alla dem besvär man får. Jag har konstant huvudvärk, mår illa och känner mig helt utmattad men jag kan leva med det. Dock vet jag verkligen inte om jag orkar leva med att ha så ont i magen, det är fruktansvärt och så psykiskt påfrestande. Jag stressar upp mig inför att ha tre prov på torsdagen och sen jobba hela helgen och må såhär, det måste vända snart!

Man börjar inse hur mycket kroppen påverkas av mat, att vara så nedstämd som jag är nu är läskigt. Jag är en glad person, jag skrattar ofta och kan se ironin i det mesta. Men just nu känns allt allvarligt och tråkigt.

Jag har mycket kvar idag och om även inatt blir ett rent helvete vet jag inte om jag pallar detta mer, en dag i taget en dag i taget.

Not so happy anymore HA ?